Hejsan! Vaknat igen.. 😉

Som jag skrivit tidigare så är ju planen att inte tävla mera i år, är ganska 100% säker på det nu. Även om jag älskar tävlandet och att ha målet ganska nära jämfört med ett mål om 1-2 år.. och ha ett schema, en plan, ett sikte, ett beslut varje morgon, vara med i ett team, få peppande mejl av coachen, öva på något som får fjärilar i magen och räkna dagar tills hjärnan spricker av otålighet och glädje. På ett sätt är det precis samma liv jag lever annors, men samtidigt är det en helt annan livsstil.. Liksom det finns inga ”men/val”, du vet vad du vill och du vet vad du gör, nu är det bara att släppa taget och liksom ta emot nya möjligheter, utmaningar, du har händerna fria att göra vad du vill när du vill, vilket får mig ofta att känna mig lite meningslös, jag vill ha en plan och ett mål och en regelbunden livsstil för att rulla på men samtidigt vill jag vara fri och bara göra vad jag vill när jag vill, men det sista valet har alltid varit en stor risk då jag är tjejen som kör allt eller inget.. Så det är lätt att ge upp och tänka att det kvittar vad jag gör, det kommer ändå inte påverka. Men så får det inte vara, för jag vet vad jag vill, men jag måste bara orka bita ihop och kämpa mig inför det målet. Och på sidan om göra så mycket annat jag vill göra och har planer att ordna, men allt kräver en stor vilja, kraft, energi, mod att börja, att ta första steget och att hålla sig själv självsäker och hålla vid sitt beslut, vad någon annan än säger. Jag har en passion jag lever för, jag har ett drömjobb i livet jag vill satsa på, jag har de människor och vänner är värt att offra för, men jag har också frågetecken, bakslag, stora väggar i vägen för att kunna nå dit jag vill, och även en liten trampdyna som vill trycka stopp hela tiden för jag ibland tappar bort mig själv, ibland bara en kort stund, ibland en längre stund, och jag behöver kraft, vilja, kärlek, stöd och ett enormt stort TROENDE på mig själv.

Angående vardagen så har jag redan färdigt schema av min tränare som är ju skönt, det ska jag försöka följa för att inte chocka kropp och sinne helt med att byta till tvärtom och hetsa i mig all mat och kasta rutinerna bort helt och hållet, har redan börjat lägga mig efter 01 och känner mig som en zombie hela dagen, det gick för snabbt typ.. och så kom vardagen BOOM i ansiktet och får ta tag i alla viktiga grejer nästan FÖRE jag börjar fokusera på mig själv och mina val.. vilket låter ju knepigt och så blir det ibland, man får själv lida men nu får jag först fixa till alla ärenden man missat under senaste veckan.

Kände mig väldigt i STORM mode, ville bara skrika av glädje och minnen men även lite negativitet och frågetecken som bombade huvudet… helt kaos idag och igår.. Så promenaden igår och träningspasset idag gjorde sååå gott.. Även om det var en kort promenad vid havet så att andas, känna luften, vinden, bara låta allt gå.. släppa loss.. var fantastiskt.

Samtidigt som man ju var så himla nöjd och glad över sin prestation på tävlingen, så att inte ha en ny tävling i sikte är sjukt mentalt jobbigt, liksom det är som att lämna en jäkla viktig, stor del bort ur sitt liv, även om man ju kommer att tävla i framtiden och träna, äta som vanligt osv… Men det är svårt att förklara. Sen är det ju också blandade osäkra känslor som kommer efteråt, som jag inte alls hade förväntat mig de bara knackade otrevligt på dörren och steg in utan att jag hann säga emot. Frågor, känslor, tankar, förvirrning, liksom förvirrad för allt tog så snabbt slut och tankar om minuten jag stod där som var så härlig, men även tankar om osäkerhet ifall jag bara inbillat mig att jag jobbat hårt, vilket är helt sjukt att jag ens kan tänka så och vara osäker då jag vet sanningen, sen en tankar om familj, team, coach.. deras åsikter, tankar.. samtidigt som jag inte vill veta så vill jag veta, vad gjorde jag fel? Och jag vet ju själv svaret, men det är så svårt att acceptera och säga att man gjorde något ”fel”, eller säga att man inte var ”tillräcklig” för en plats i final, för jag själv var ju så nöjd.. Jag var så HIMLA nöjd och stolt över mig själv. Det var jag. Det var jag hela resan, hela perioden, hela helgen, hela tävlingsdagen och hela minuterna på scen. Hela Söndagen, hela morgon, dag, kväll. Men så kommer natten, så kommer veckan och så kommer osäkerheten. Som bara vill förstöra allt. Men den är så svag hörni, jag skall aldrig låta någon osäkerhet eller förvirrning få mig att känna mig dålig, eller otillräcklig. ALDRIG. Jag vet att jag är bra som jag är och jag vet att jag kan bli bättre, om jag så vill, och ni som känner mig väl.. vet att jag ifall har en ENORM vilja… som nu… Så kommer jag ALDRIG att ge upp, och jag kommer kämpa mig mot mitt mål i vått och tårrt, hur lång tid det än tar, och låt det ta den tid! För jag kommer inte att ge upp, men jag kommer visst att låta mig ta det lungt, i den takt och tid det tar, för vart har jag bråttom? Ingenstans. Jag lever och jag lever så bra, huvudsaken är att jag mår bra, jag lever för något som gör mig lycklig, jag själv är lycklig och mår bra, jag har ett mål, en dröm i sikte som får mig att le och veta vad jag vill då jag vaknar på morgonen, men som även får mig att falla bakåt ofta, och gråta kanske lite och pinas eller vafan, så kommer det vara, vad man än vill nå, om det är ett stort jobb som krävs så kommer också vägen inte vara spikrak! Som för mig, att bli frisk från ätstörningen och depressionen, oj vad det gjorde ont och man ville bara kasta sig själv i väggen, men jag slutade aldrig tro på mig. OCH DET ÄR DET VIKTIGASTE. YOU CAN DO IT! WE CAN DO IT!!! 🙂

Så nu börjar nya tider, nya perioder, utan för mycket krav/press/planer, men samtidigt… en självklar plan och mål för mig både i tävlingssikte men även i karriär, livet, och en sommar full med nöjen, glädje, skratt och dopp i havet! 🙂

Nu har jag pratat mitt, ska ta ett lååångt bad.. skrubba bort lite den bruna färgen som smetar hela badrummet haha och tillbaka blicka några sista gånger fina stunderna av sista tävlingspreppen, dagen och sikta på nytt.

För som jag sagt, är det hela resan och tävlingsperioden som räknas…. MEN samtidigt det vi gör under resan gör vi för den sista dagen, festen, belöningen.. tävlingsdagen, där vi får njuta, skratta, le av glädje och ära, för vi har gjort ett fantastiskt jobb att komma hit. Och det är en guldvärd dag som man aldrig glömmer <3

Och en dag.. kommer jag även ta dagen som en tävling det är, att tävla och fokusera på tävling, mål, stolthet, vinst… som en fotbollsmatch.. för dig själv. Men den dagen må komma då jag är 100% redo, och då när man är jag starkast i kropp och huvud, då gäller det! Nu har jag njutit av dessa stunder och spenderat det som en glädje som det är, och jag tackar för mitt och tävlingarna för denna gång. I’LL BE BACK 🙂