Min upplevelse, åsikt om att tävla hittils, hur känner jag nu?

Ja det undrar säkert många. Då jag är verkligen nybörjare. Då man läser bloggar, frågar av människor, hör på interjuver säger ju alla olika. Visst kan flera ljuga, men så har ju alla olika åsikter och upplevelser. Alla har inte heller samma schema att följa, andra kan ha det lättare/hårdare och andra kan ändå ha precis samma schema men uppleva det på ett helt annat sätt. Där kommer skilnaden, för vilka personer passar det att tävla och för vilka det inte gör det. För det sista jag tycker man ska göra är att lida, må dåligt eller vara helt slutkörd. Det ska ju vara roligt, detta är ju något man vill! Jag ska säga min åsikt, jag älskar det. MEN som jag har berättat kommer det ju dåliga veckor och dagar emot, vad innehåller dem då? Jag är stressad och har prestationsångest. Det är mentalt jobbigt för mig. Ibland förlorar jag min självkänsla och funderar vad jag egentligen håller på med, vem tror jag att jag är. Men för det mesta hittar jag snabbt tillbaka. Jag vet vem jag är. Vad jag har gjort för resa. Vad mitt mål är. Vad jag vill i livet. Jag vet att jag inte är dålig och jag vet att jag är bäst på det som jag verkligen vill vara bäst på. Jag jämför mig inte med andra, jag bryr mig skit om i vilket skick de andra tävlarna är, ifall alla är i superbra skick och poserar som gudar, nej jag bryr mig inte, för detta är en tävling mot mig själv. Jag mot mig. Och ifall man vill något, ja då ska man kämpa för det. Fysiskt jobbigt är det däremot inte för MIG för jag är ju van med att äta hälsosamt, träna hårt. Men mentalt som sagt, ibland kommer den osäkra rösten och vill bara förstöra allt, men då påminner jag mig själv om hur långt jag kommit 🙂 Då kan jag känna mig stolt.

Anorexia Recovery from Amanda Essen on Vimeo.