Känner ni er någon gång annorlunda? Ensam?

Konstig?

Missförstådd?

Missbildad?

Att det är fel på dig?

Att du inte passar in?
Det gör jag så ofta. Hela mitt liv har jag känt mig annorlunda. Det gäller bara att hitta de personerna som älskar dig som du är och gillar dig just därför. Som inte judge dig. Som aldrig i hela livet skulle skämmas för dig, tvärtom, vill visa till hela världen hur fantastisk du är och ifall någon tycker olika så är det fel på dem, inte dig.
Hitta de personerna, vännerna som får dig att känna dig bra, som inte trycker ner dig, som tvärtom lyfter upp dig.
Ingen har rätt att få dig att känna dig osynlig, dum i huvudet, dålig, värdelös. INGEN, och verkligen inte vänner.
Så sluta värdera folk då ni inte vet vad hon/han gått igenom eller går igenom, personen kanske har en orsak varför hon beter sig som hon gör.
Ingen är perfekt, inte du, inte någon. Så sluta tycka du/ni är bättre än någon annan.
Vi alla är jämnlika. Vem bryr sig om någon har mera eller mindre hjärnceller. Är rikare eller fattigare. Snyggare eller fulare. Tjockare eller smalare. Känd eller inte. Mörk eller vit. Religiös eller inte. Äldre eller yngre. Nykterist eller alkoholist. Arbetslös eller Arbetsnarkoman. Tränar eller inte. Äter mer eller mindre. Blyg eller självsäker.

Vi alla är olika, vi lever olika, vi tänker och gör saker olika. Bara för att du mår bra på ett sätt betyder det inte att den andra personen fungerar på samma sätt.
Respektera, godkänn, och behandla alla likadant.
Gillar du inte någon, låt den personen gå sin egen väg.