Nyt olen matkalla Kroatiaan viikoksi!

En ole paljon ehtinyt kirjoittaa omasta arjestani blogille, vaikka mieleni tekisi !

Käykö teille samoin , että ajattelet kaikkea mitä aiot ja haluat kertoa ja kirjottaa muille ja sinulla on paljon inspiraatiota, ideoita, uusia näkökulmia, mielessä olet kaiken jo laittanut sanoiksi ja sitten yhtäkkiä kun tulet kotiin, ja alat tekemään muita asioita, niin oletkin unohtanut mitä sinun pitikään kirjoittaa ? Ihan kun olisin kuvitellut että olen jo kertonut ja kirjoittanut kaiken mitä kuulin. En tiedä ketä se kiinnostaa mutta blogini on ollut minulle vähän niinkuin päiväkirja, kirjoitan mitä minulle on tapahtunut päivän mittaan, ajatuksiani, haaveitani jne. jään edelleen omiin ajatuksiini omaan maailmaani niin että muut usein sanovat että olen dagdrömmare, olen ollut kuulemma pienestä asti tällainen, koulussa aina omissa ajatuksissa ja tykkäsin leikkiä itsekseni, rauhassa omassa mielikuvituksessani, todella keskittyneenä ja innostuneena 😊 Nyt kun tuntee itseään vähän paremmin, niin saan jatkuvasti herätellä itseäni todellisuuteen ja muistuttaa että hei, mitä olinkaan tekemässä tai mistä on kyse. Tämä todella häiritsee työelämässä ja opiskelussa, ja se vie paljon energiaa, kun saan jatkuvasti yrittää keskittyä aiheeseen vaikka kuinka ajatukset pyörivät muissa asioissa tai melussa, tämä myös liittyy siihen miksi helposti vaihdan aihetta kun keskustelen tai kirjoitan.

Muistan kun koulussa opettaja muistutti minua pysymään aiheessa, kun kirjoiteltiin tarinoita, mutta minulle tuli aina enemmän ja uusia ideoita, ennen kun olin ehtinyt kirjoittaa ensimmäisen asian loppuun asti, ja samoin kaveripiirissä ja perhessä kaikki ovat tottuneet että menen asiasta toiseen ennen kun ketään ehtii vastata 😂

Sitten iltaisin, kun on käyttänyt paljon mielikuvitustaan ja puhunut päivät pitkin, niin kyllä on ihanaa rauhoittua yksin ja olla ajattelematta, antaa mielen ja aivot levätä, palautua ja vain rentoutua 🙂
Lentokone lähti seitsemältä Helsingistä ja en paljon ehtinyt nukkua (jos yhtään), kun otin bussin Turusta kahdelta yöllä lentokentälle. Mutta en valita, pian olen perillä ja toivottavasti olisi hieno ilma että voisin ottaa vähän aurinkoa ja uida ! Mutta ihan vain hotellisänky on minulle luksusta kun aina saan paikat niin jäykäksi ja kipeäksi lentokoneessa ja bussissa, varmasti usealla muullakin on sama vaiva, pitäisi kyllä venytellä tai vaihtaa asentoa välillä mutta mutta.

Nu reser jag till Kroatien för en vecka!

Jag har inte haft mycket tid att skriva om personliga saker eller min vardag, träning m.m tankar!

Har ni också så ibland (eller hela tiden, som jag) ett sätt att fantisera och tänka allt ni ska skriva och berätta men som endast förblir historia i din egen hjärna, för du på något sätt hade inbillat dig att alla kunde läsa dina tankar. Eller att du redan berättat det för alla, men i verkligheten har du bara pratat med dig själv.

Det kan vara när som helst, plötsligt bara tex. på gymmet, på arbetet, i bussen, på cykelvägen hem, i affären, var som helst.. som jag plötsligt bara fylls med inspirationer, idéer, nya perspektiv på allt, tankar, känslor, uppfinningar, massor med saker du bara vill berätta för alla, skriva ner eller filma på snapchat, men så när du kommer hem.. Börjar du antagligen

A. Göra något annat och glömmer bort det.

B. Läser alla lappar med klått du inte förstår något av och huvudet är bara kaos av ideer så du inte får ord eller fokus på ett enda, hur ska man förklara allt för er? Allt var ju så tydligt nyss, och VIKTIGT att få fram (kanske för du hade önskat någon hade berättat för dig förut, kanske någon går hjälp av det, det är vad jag brinner för att hjälpa andra.)

C. Börjar filma och fokuset, energin går bara på allt som går fel typ minneskortet fullt, batteriet slut, oskarpt eller ljudlöst, du blir lite arg hungrig och trött. Glömmer vad du ens skulle berätta, och bryr någon sig ens? Tänk hur tankarna förändras från minut till nästa.
D. Eller som jag nämnde, du trodde du skrev det på bloggen samtidigt som du tänkte det för dig själv.

Hänger ni med? Finns det utbildning för att förklara saker för andra bättre eller mera förstående? Det skulle jag ha behov av, om någon.

Det är säkert bara jag som fungerar såhär. Men ganska komiskt är det ju, och borde jag inte förr eller senare hitta på lösningen till det, eller inte. De som läst min blogg tidigare vet väl hur slarviga mina inlägg oftast var. Jag skrev fort som en maskin för att hinna med allt som bara växte i mina tankar, nya ideer, nya förklaringar,tillägg, synpunkter osv. Hatten ner för de som läste de långa raderna av kaos. En dag hade jag väl även drömt om att gå en journalist kurs. Om det skulle hjälpa. Men jag har svårt att hålla mig inom ramarna och reglerna, känns så tråkigt att låta bli att säga något eller göra allt så kort, enkelt, tråkigt. Men det är ju jag själv bara som har den åsikten. Jag gissar att de flesta väljer att läsa korta texter och själva huvudpunkten i det hela. En lösning vore väl att göra en sammanfattning alltså slutsats av det hela? Så kan ni bara scrolla ner för att läsa pointen med det hela.

Anyway! Till ämnet…

Flyget startade kl 07 i Helsingfors flygplats och jag sov knappt alls för att hinna med bussen. Men jag gnäller inte, det är flera av er som aldrig sover överhuvudtaget eller jobbar natt. Jag missar en nattsömn och för en resa till vila och återhämtning samt jobb(!!) jag borde vara tacksam, det är jag! Jag märker även hur sömnen påverkar min träning, de nätter jag lagt mig efter 2 (på grund av övertid arbete för jag inte hann med det på dagen, eller drog ut på tiden med något annat) resulterade i en fruktansvärd träningsvecka, veckan därefter däremot då jag sov mitt normala behov kroppen är van med, 7-10h orolig sömn (dvs. vaknat flera gånger/gått upp under natten) maxade jag igen i vikterna även om jag kanske inte borde ha använt batterilagret direkt för det resulterade ju i en ganska skön träningsvärk haha… Men energin var så överflödig och styrkan oemotståndlig att lyckan och endorfinerna bara sprack inom mig. Och sen var det dags att åka på resa! Här vet jag inte alls om det finns gym eller om jag ska träna över huvudtaget, det är inte fokuset på resan även om jag alltid packar ner träningskläderna för jag vet hur jag älskar det och får mera bränsle, men vet ni vad resans huvudsak är? Att inte följa tider, arbeta med det jag brinner för ifred, vara ensam, slappna av, känna ro och finna lugnet, få yta och utrymme från allt kaos som sommaren bidragit i. Jag är den som håller ut tills det sista, jag verkligen bet ihop och tänkte att snart lugnar sig stormen av allt som pågick i vardagen, jobbet, hemma (vi hyrde ut vårt hus etc) det var som om tiden bara rann ut och jag stod stilla i en värld där jag inte fick koncentrera mig en enda minut på mig själv eller något kring det. Det som är sorgligast är att jag också blev sjuk två veckor (bästa tiden) av sommaren, missade en massa saker och arbetet samt alla roliga events blev lidande. Nu äntligen, att bara känna ro och frihet i flygplanet utan något som ”distraherar”, inte ens en hungrig bebis eller en styv nacke bredvid en flock av svettiga och syrelösa människor kan hindra mig från att le. Känns som om jag första gången på länge kan, tänka. Slappna av. pOch på gymmet såklart, men där kan man inte hänga dagen lång. (Förstå mig inte fel, de flesta som läst min blogg länge vet att jag nästan alltid överdriver i allt, som nu.)

Vad jag gnäller och skriver plötsligt. Ska sluta nu, ge er lite ro från mina texter😂

Följ mig på snapchat, instagram direct där jag förmodligen om kvällarna lite skickar bilder härifrån. Vilken överraskning det blir att se denna plats, jag bara snabb bokade sista hotellet kvar, Kroatien denna gång.

Vi ses, kram och ta hand om er.❤️✈️👋🏼