Hemsk dag

 

Waking up
That's right folks, just being conscious is more often than not the first thing that makes me anxious. I could be getting up on the morning that I'm set to accept a Nobel Prize for curing EVERYTHING and I'd still have a knot in my stomach. (Ok, maybe the stakes would be pretty high that particular day, but you catch my drift.) Weekday, weekend, no matter. It's that constant feeling that if I don't assume the worst is going to happen, then I won't be prepared for it and I'll fail. You'd assume I lived in a war-torn nation or that I just recently escaped one. But no, that's just my special default setting. 

Alltså fyyy!!! Säkert månadens sämsta dag !! Känslorna och tankarna bombar mig och får inga ord ur munnen, vill bara gömma mig in i en sopsäck och typ vakna om några dygn. Glömma bort allt gammalt och ont, vakna i regnbågarnas land där alla är glada, fake eller inte men positivitet i all oändlighet! Ingen förstår nog vad jag försöker få fram, men hemsk dag punkt slut. Jag är nog den ända som till och med kan få påskafton till en dålig dag, bara pg. av mig själv, idag är det JAG som varit dum och elak! Vill inte vara det, så hoppas allt ordnar sig och allt blir bra till slut. Blir bara så arg på mig själv ibland, men det ska man tydligen inte heller få vara, men idag är jag det. Säkert riktigt onödigt att blogga om det också, men det är ju bra för två orsaker iallafall, 1. Vi alla har dåliga dagar, ibland hemska botten dagar som idag & 2. för att det är typ terapeutiskt på något sätt. Känns som om jag ibland inte har någon att prata med, för vem skulle orka lyssna på en tragisk men egentligen lycklig tjej som har allt, jag har ju det så himla bra jämfört med andra, och så går man och är deppig över så onödiga men överdramatiska och dödande för en själv. Menar, även om människor och vänner erbjuder lyssnar stunder så vill jag hellre hjälpa och lyssna på andra. Att höra sig själv prata och tycka synd om sig själv får det hela att kännas helt väldigt barnsligt och själviskt på något sätt, helt sjukt egentligen. Ända personen man kan gnälla och gråta och skrika åt är väl familjen, de skulle aldrig lämna min sida eller trampa över mig och säga att jag har fel. Att ha en familj och ett tryggt hem är allt man behöver. Då behöver man inte ens säga något, att bara få vara med dem eller att veta att man har ett hem, är allt. Så tack och godnatt typ. Fast jag inte är ett dugg trött för har nog sovit bort hela dagen i sorgens land, plus att klockan är en timme framåt och jag är inte beredd på det egentligen. Men Påsken är ju till för att fira pånyttfödelse och frihet, så vi tar nya tag och låssas att jag vaknar som en ny människa och ler med läpparna igen imorgon. Jag hoppas också vädret är på min sida imorgon, det gör allt så mycket lättare med lite solsken! Adjö 🙂

Tröstar mig med dessa bilder också. Tack för bilder btw, helt otroligt hur uppiggande och tvärtom också så kan bilder påverka oss massor, också media och texter dessutom. Allt. Människor. Blickar. Kommentarer. Leende. Hälsningar. Kramar. Pussar. Klappar. Allt.

It's too early in our budding relationship for me to give you the full backstory of how I got here (it's a doozy, trust me). Instead, I'm here to share with you some of my daily personal battles to: 

a) hopefully confirm that I'm not the only one that feels this way (please say I'm not), and 
b) hopefully show you that you aren't either (I promise you you're not!).-morning-coffee-13-morning-coffee-9

Facebooktwittermail

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *