Hej och goddag från en PIGG AMANDA!! Wohoooo, vilken känsla!!!!

Träningen gick suuuuuuuuuuuuuperbra. Inte alltså nåt i stilen att jag höjde vikterna, men vilken energi, adrenalin, känsla!!! DET ÄR DET BÄSTA! Jag blir så glad och energisk av det!!

Så skönt att känna att man inte är helt totalt utkörd efter ett pass, eller på ett vis är man det men samtidigt fick man ny energi. För den känslan att man gjort allt lite smått, halvhjärtat och inte gett sitt 100% så är ju inge kul, såna dagar har jag haft länge eftersom jag varit så trött och ja, men det har gått bättre och bättre efter varje pass, så jag hoppas det stiger nu, att jag kan hålla denna känslan och nivån. Man blir stark av bakslagen, de jobbiga och passen man inte är riktigt sugna på, skulle vilja byta till ett disco pass, men man måste köra alla de 30000 rump-pump övningarna, ja då blir man ibland lite less och uttråkad. Men innerst inne finns dendär kärleken, motivationen för träningen och det får mig att gå ändå. För jag mår ingenstans bättre än på gymmet.

Påtal om att ge sitt 100%. Ja det kan betyda massor. Man kan tro att en spurt på högsta nivå man klarar är det, men hur snabbt slutar man springa? Då man inte orkar andas mera, då minskar man direkt och helst av allt pausar genom att gå i snigeltakt eller sluta helt och hållet för man tyckte det var jobbigt. Samma grej då man kör, man ska göra de 10 repsen som man brukar, eller som det står på schemat, men ger man verkligen sitt allt? skulle man egentligen klara några till? Jag har alltid trott att jag ger mitt allt. Att jag har den tyngden jag bara orkar och att jag inte får flera reps, ALLTID. Seriöst, tills jag började träna inför bikini fitness, man kan ju tro att det är lek och skoj träning, men nee-eee. Idag till exempel, alltså tänkte på detdär med att ge 100% är det verkligen 100%, eller skulle jag orka pressa några till, tvinga dem fram, ja de reps:en kom faktiskt! 2, 4, 6! Plötsligt hade jag gjort 10 extra, och jag blev bara gladare för varje repetition och fick sådan styrka, power, att hur slut jag än var från det set:et, så var viljan att fortsätta igen SJUUUUKT stor, var svårt att vila de 90 sekunderna då man ville köra igen efter 10 sek. Alltså varje set jag gjorde med denna attityd, fick jag bara mera och mera krafter???!! Borde ju vara tvärtom. Men näj, allt är frågan om psyket, ditt huvud ger upp så många gånger före du.

Du kanske tror att du vann den genom att knuffa den till sidan, och du fortsätter, men det kommer igen, osäkerheten att man inte gör tillräckligt eller lyfter för mycket. Ofta, jag har hört såå många tjejer som har den känslan och glömmer att fokusera på sitt eget pass för de jämför sig med alla andra i salen. Vad är det för träning? Såna borde inte finnas. Gå istället till gymmet med huvudet upp, bestäm att idag blir det en bra träning, även ifall du känner dig svag, kör med lättare vikter då, men gör så jävla många reps tills det säger stopp, och så gör du några till 😉 Glöm repetitions-antalet. De är bara onödiga. Man är så van att räkna de och sluta efter man gjort dem och dessutom vid sista släpper man taget av vikten istället för att göra det fokuserat, ordentligt som de andra. och just de, fokus, vad betyder det? Så många som också går till gymmet och bara kastar vikterna, vrålar efter fyra dansmoves med 450kg stången även ifall de skulle lyfta marklyft eller nåt annat. Gör dem ordentligt och fokuserat, fundera vilken muskel (eller vilka) som arbetar och kör bara inte fusk-repetitioner (ni vet vad jag menar), dem gör man i slutet! Pröva bromsa då du återgår till startposition, du kommer få så mycket bättre kontakt, OCH RESULTAT! För visst är det träning det med att bara köra på med hantlar i händerna, för man blir ju anfådd, men att bara slänga dem upp runt och kring och göra som man tror kan vara helt fel, det kanske arbetar på underarmen då det ska fokuseras på axlarna. Kom ihåg det!

Jag vill inte vara någon lärare nu, jag vill bara ge tips, råd, hjälp! Hoppas ni förstår det. Jag kritiserar ingens träning, jag säger inte att ni ska ändra om ert schema bara för att jag tycker så, kör på ditt sätt och vad som känns bäst för DIG! Och kom ihåg, HA ROLIGT!!! Träning ska vara ROLIGT!!!!! Inte hatkänsla, ångest, eller tvinga dig dit och inte ha någon motivation alls, hata själva stunden. Det tycker JAG är helt onödigt, ifall du då inte tävlar inför någon tävling, då kanske man inte har några val. Men ifall man hatar träningen och man ska tävla, hatar dieten och hatar allt, ja då tycker jag man ska tänka på att satsa på något annat, det är aldrig för sent att sluta vad man lovat sig själv. Ifall man inte mår bra eller känner sig redo. Är du redo för ditt mål? Tänk på det. Är du redo att satsa allt, ge ditt allt, gå igenom de hårda dagarna, vilka kommer vara mååååånga, speciellt i början, de kommer vara typ varje dag och så kommer en dag som allt går så lätt och kul. Samma är det med resultaten, det är kanske därför det är så lätt att ge upp. Men jag kallar det inte att ge upp, det är bara att tänka på sig själv och sitt välmående, hälsa före man pressar ut den, som kan sluta i att du faller längre bak i din sjukdom/ätstörning/problem etc. eller så blir du utbränd = farligt överstressad både i kropp och sinne, vilket resulterar i att du måste ta paus från allt. Bli sjukskriven, pausa skolan/jobbet, orkar inte/vill inte göra något, ingen lust att gå ut med kompisarna mer, ingen lust att träna, ingen lust att äta(eller tvärtom), ingen lust att festa, ingen lust att uppdatera på instagram, bara sluta allt känns det som. (Jag vet, jag har varit där, ni vill inte dit) Så fundera, är du redo? Det finns alltid en andra chans.

OJOJ vilket långt skrivande. Fortsätter nog i ett annatinlägg så ni inte uttråkar er 😀