Hej, en tjej önskade att jag skulle skriva lite om hur jag har det nu.

Har undvikit det lite för har 100% stress, annat att tänka på dagarna.
Stressen gör mig alltid väldigt väldigt trött, svullen, lättirriterad, lite tom i huvudet för dagen lång går man och tänker på vad man borde göra och minnet försämras sjukt mycket. Också hungern försvinner eller så blir jag bara mer hungrig och följer inte alls matschemat. Det är skitjobbigt, också att träna under mina stressperioder. Har varit lätt då det varit flera veckor till tävling, men nu är det endast en månad kvar och slutspurten kommer ju. Jag har liksom allt kvar. Kommer det fungera? Jag hoppas det. Har flera träningar med min coach nästa månad så vi verkligen ser hur jag mår, hur kroppen mår och vad som händer till poseringen. Poseringen går bättre, jag kan rörelserna, vändningarna osv. Men måste lära mig att spänna på rätt sätt, dra in magen och lyfta huvudet. Leendet har jag lätt med men då allt ska vara i ett samma pack och någon står och glor/granskar på mig (domaren/coachen) ja då är det svårt att få fram ett leende. Tror ändå att på scenen är man överlycklig för dagen har äntligen kommit, som man kämpat för, väntat på, man får visa upp allt sitt hårda jobb man satt ner.

Anyway. Jag är en person som aldrig ger liksom upp, förrän det är verkligen enough. Ifall det inte har med göra med hälsan eller vet att det gör mig i sämre skick. Jag menar att även hur jobbigt, eller hur många backslag som kommer, hur många trappor jag än faller ner, så förlåter jag mig själv, mitt självförtroende hålls på plats och jag vet att jag kommer att klara det innerst inne, hur jävla segt det änns känns och omöjligt. För HARD betyder inte impossible. Det betyder bara att vägen blir lite guppig, men om man verkligen vill något kommer man att klara det. Och ifall man verkligen tror att man kommer göra det, då händer det. Ifall man inte tror på det, kommer det inte heller hända. Såklart. Och låta sig själv misslyckas. Inte vara för hård mot sig själv. Se på de goda, fina stunderna, och tänka varför man gör detta, tänka på målet. I ALLT I LIVET. VAD DU ÄN SUFFER FÖR.

Nu känner jag mig väldigt trög i magen efter en stressad vecka, dessutom massor med blodprover/röntgen nu och påkommande.. vilket jag hatar och dessutom svimmade jag på morgonen då jag så den äckliga nålen och så jävla många burkar blod de tog, tog typ aldrig slut och kände mig bara svagare och svagare efter varje droppe. Men skönt att de undersöker mig iallafall.. de börjar tro att jag har en annorlunda, väldigt ovanlig sköldkörtelsjukdom.. som sitter i huvudet. Jag hoppas verkligen jag får fixat detta, och lättare vore det ifall det skulle fixas före träningen, så min kropp hänger med. Men nu ska jag iallafall äta min middag även ifall magen känns som ballongen och sedan lyxa till med pannkakor till kvällsmål, har faktiskt ingredienser som går att fixas till det. Bara att mixa lite whey,banan och ägg. Mums! 🙂