…..alltså kärleken till härlig, endorfinfylld, underbar, energifylld styrketräning där bara ditt smajl blir ännu bredare av varje press och brinnande smärta i musklerna och hur du känner att musklerna växer och byggs upp av en blandning av mental och fysisk styrka du får från ingentans. Alltså bara ren kärlek. Så himla kärlek på det. Det är så himla obeskrivligt hur man älskar perioder där träningen går bra. Skillnaden mellan träningar där man bara bryter ner kroppen ännu mer på för fattig kost, dåligt med sömn, återhämtningen har försämrats och den vardagliga stressen eller andra tankar tar över den fina stunden på gymmet, eller träningen som verkligen bygger upp dig och du får energi av passet, visst känner man att kroppen är slut, men på ett skönt sätt som får det att pirra i magen av glädje. Bästa depressionmedicinen brukar de ju säga.

Med rätt träning, som passar för dig. Med rätt kost att du orkar träna, vare sig det är 10 minuter eller en timme, vare sig det är 2 gånger i veckan eller varje dag. Det behövs mat med jämna mellanrum för att man ska orka och ha motivation till att träna. det sägs ju att man aldrig kan träna för mycket, endast vila eller äta för lite. Vi alla är olika och vi alla behöver mer eller mindre återhämtning, olika slags koster och olika fyllda dagar. Och perioder på livet beror ju också. Många säger att ung och pigg orkar man med vad som helst. Tror ålder visst påverkar lite, men inte så mycket som man tror. Det allt beror på, 1. motivationen 2. återhämtningen, kosten, vilan, träningen du tränar, vätskeintaget osv 3. din vardag annors och hur den påverkar dig 4. din förmåga att hantera stress 5. Andra saker som påverkar ditt humör/fysisk kondition 6. läkemedel, nikotin-, koffein-,alkoholin-intaget osv. 7. energiproduktionen 7. Förmågan att ta emot smärta  8.  hormonproduktionen 8. självdiciplin & självkänslan 9. sjukdomar & skador 10. ALLT MÖJLIGT, ALLA ÄR OLIKA. ANDRA BLIR TRÖTTA AV ATT SPENDERA TID MED FOLK. ANDRA ÄR SPÄNDA DYGNET RUNT = TRÖTT, ÄVEN EN STOR DEL HUR DIN LIVSSITUATION ÄR OCH HUR DU MÅR, DEPRESSION MOT LYCKLIG, VEM TROR DU HAR MER ENERGI? OSV. Skulle kunna skriva en bok om detta. Tänkte någon dag skriva extra om just detta med återhämtning, energi, vilan, osv.. Då det så mycket talas både bra och dåligt om det. Så många som anser att vila är onödigt och att man bra kan träna varje dag i veckan. Visst kan man det, men då måste man vara väldigt viktig med allt annat också, att man inte bryter ner kroppen och musklerna, vilket man säkert inte vill.. Att hålla på så utan att förstå att man gör negativt mot kroppen, kommer ju slutligen få dig utbrändhet. Kanske det tar längre för vissa att nå den punkten eller kanske snabbare för andra, kanske någons kropp säger stopp då det är enough, andras inte. Som ätstörd tex. kan det vara svårt att låta bli att gå över gränsen, man kör all in även om man inte ätit på ett dygn. Lär känna dig själv och din kropp och din hälsa, det är väl det ända man kan göra. Och att börja försiktigt! Vare sig du varit på resa eller aldrig tränat förut eller haft en skada eller varit elitidrottare förr, då man börjar alltid försiktigt pånytt efter en paus. Speciellt efter skada/sjukdom etc. Det kan ta en väldigt lång tid att återhämta sig totalt, och huvudet har ofta svårt att acceptera det.  Lär dig veta skillnaden mellan Perifer trötthet & Centraltrötthet. Att vara trött i musklerna eller att vara trött i skallen. Mer om det sen…

Anyway, mitt ämne till detta inlägg var bara: JAG ÄLSKAR ÄLSKAR DENNA GLÄDJE. MÅSTE NJUTA NU DÅ MAN INTE VET DÅ DEN FÖRSVINNER IGEN.

Jag har så otroligt dåliga dagar, riktigt på botten, seriöst. Hemska. Man vill bara gräva sig under jorden. Men så är man igen på himmelen. Kärlek på allt. Underbart. Lycklig. Det är nästan aldrig där något mitt emellan. Vilket är JÄVLIGT jobbigt. Får bara försöka stå ut med de negativa och förjävliga dagar och försöka påminna mig själv om att det går över.. men den smärtan man då har, är så svår att få bort och att förstå att det endast är ett ögonblick av livet, för den stunden då man är i då, känns som en evighet att ens andas vid en minut. Att då hitta fina människor som du mår bra av, hitta de fina intressen som du blir glad av, finna alla fina saker och försöka glömma allt det dåliga, det är det ända man kan göra. För sen då man är glad och jädrans dans på rosor, även om det inte ens är perfekta dagar så känns små motgångar som en liten fjäder. Allt känns lätt. Man vill bara le. Men samtidigt är man så rädd, för de stora gupparna som kommer ibland mer och mer, ibland djupare och ibland endast små sandgropar. Men då man faller dit, då vet man inte hur länge det kommer att ta förrän man är uppe igen. Så sen då man får dendär minutlånga glädjen, lyckan i dagen, känner man sig så förbannat lycklig. Så kan det ju vara också att min nya medicin mot ADD& mitt östrogentillskott får mina känslor att valla. Humörsvägningar. En stund pigg och en stund energilös. Men också. Min stresshantering. Den är så himla svag. Så krav är det värsta jag kan ha. Jag försöker att inte ha så mycket jag ”måste göra”, utan mera saker jag ”får göra, om jag vill/orkar/behöver/har lust”. Sen så har vi de sakerna som man måste göra. Så om man gör jobbet, skolan, eller tar hand om familjen etc.. vad det än är som tar mest tid och energi för dig att göra, om man nu gör det först och tar det i förstahand, så kan man sen se efter det, vad man annat orkar göra. Annors blir alla roliga saker bara stressiga istället för glädjefyllda som de ska vara. Har man en lång tråkig lista blir ju allt bara ”måsten”. Att blogga, att träna, att träffa kompisar, att göra mat, att rida, att mejla/svara på mejl, leka osv.. det ska ju vara ROLIGA GREJER, man VÄNTAR PÅ. Om du känner det som ett krav, ett ”måste”, blir det = en stress och du försöker göra det så fort sm möjligt och ofta hinner du inte eller klarar inte av att njuta mera, för du tänker bara på vad du skall göra till näst. Snälla. Stanna upp. Lev i stunden. Här och nu. I will do it. NU.