…Ja, nu kom bomben. haha… stressbomben. Alltså för mig är det alltid såhär: antagligen händer ingenting, eller så händer allt samtidigt.

Även om det bara varit positiva saker så har de fått mig totalt kaos idag. Svårt att få tag på allting och hålla reda på allt. Har typ 10st minneslappar, vad allt ska göras och när, men slutligen hittar jag aldrig rätt lapp i rätt tillfälle och allt blir bara sjukt på varandra. Alltså begriper inte alltid min förmåga att hantera mycket på en gång. Måste vara att jag ärvt det av pappa. Ingen rolig engenskap. Får seriöst börja skärpa mig och öva upp det, jag som trodde jag hade ganska bra kontroll på mina grejer, men nä, denna vecka och slutet av förra veckan har bara flödat in med saker jag inte riktigt får fatt på.

Ska vi börja med idag.

Kaffekoppen i handen och den tog slut, FÖR FORT. Nivet den känslan… ni hann inte ens förbereda er för att frukosten, kaffet tog slut? När la jag in sista biten och droppen i munnen? Ja, inte kunde jag bli där och fundera på sånt, dags att börja vakna. Fortfarande i sängkläder gick jag raka vägen till mitt arbetsrum, har ju inrett här lite, så jag får lugn och ro ibland då det behövs, haha… låter som en kontorskanin. Aja…. där satt jag i 5 timmar IRAD. Ojojoj.. Jag såg bara texter, numror efter det och förstod inte riktigt ifall det var morgon eller kväll. Har ni någonsin upplevt den känslan? Då ni studerat/varit vid datorn/räknat/läst/ annat flera timmar irad, man glömmer totalt bort allt annat och verkligheten. Ganska bra för då får man mycket gjort, men samtidigt påverkade det resten av dagen. Visste inte vad som skulle göras efter det, men visste att det var mycket. Så alla prat som hördes i bakrunden fick jag ingen tolkning av, då jag försökte fokusera på vad jag skulle göra. Som jag än en gång hade glömt. Dendär blackouten jag hade dagen ut. Åt lunch, drack en kopp kaffe, men ingen effekt. Fick svar av några kunder, så fortsatte en timme arbeta på datorn, sedan åt jag mellanmål och tänkte att ett gympass kanske får igång blodcirkulationen i kropp och huvud. Nä, det faktiskt försämrade hela situationen, vilket aldrig brukar hända, men nu hände det. Musiken kändes som skrik och gjorde mig bara mera stressad. All koncentration bar borta och blev nästan bara irriterad av allt och alla. Försökte fokusera och ibland gick det. Men så fort passet slutade gick panikstressen igång igen och det kändes som om jag hade massor att göra och mobilen ringde 5 gånger nästan irad, människor gick och kom, vilket jag nästan inte ens märkte, men då någon väl ville säga något kändes det omöjligt att ens få orden ur munnen då dessutom pappa väntade utanför och hade bråttom till butiken, följde med till butiken men glömde vad jag skulle köpa? Så gick det några timmar, väldigt fort, har fått lite gjort, typ onödiga grejer, men också viktig.. som att andas. Slappna av. Det behövdes. Nu måste jag verkligen vila resten av kvällen då det är onödigt att ens försöka göra något, då allt bara blir halvfärdigt för jag glömmer bort hela grejen och börjar göra annat. Justdet! Skulle svara på ett mejl jag nyss fick och sedan ringa ett låååångt samtal som jag också lite stressat över, helt i onödan då jag vet vad jag ska säga. Men bara att få det gjort så känns enormt. Har inte alls saknat dig stressen, du får gärna åka på semester en lång tid igen!
Men har också andra projekt pågång, så hoppas jag får allt gjort! Tror att en bra nattsömn och kvällens lugn och mitt kamomill té, två kvällsmål får mig laddad inför allt!

Det känns ändå helt okej. Men samtidigt vill jag göra så mycket samtidigt. Måste lugna ner mig och ta en sak åt gången.
Peace!
P.s på Torsdag ska jag även interjuvas om en känslig sak inom min ätstörning, en liten grej jag försökt glömma länge, men nu är det dags att ta itu med det, för jag kan nämligen kanske hjälpa. Att dela med sin erfarenhet, upplevelser, tankar, känslor, kan hjälpa någon annan eller få andra att förstå att de inte var ensamma om det, dessutom förväntar man ju en förföljning av det hela, kanske en förbättring inom ämnet. Mer om det sen! Kul, men lite nervöst även om det bara är en liten grej!

Ha de!