..The best time for me is often when I’m alone.

I do not need anyone else to make me feel confident or happy. But I also believe that no one, as well as myself, would not feel good by being alone for the rest of my life. The environment, the people I hang out with are important, to share love is important but not as important as loving yourself.
Because before everything else…before you can let someone love you, you have to teach yourself to also do it, for who you are.

I am the youngest of the family. Until 13 years old I always had my family around me & my best friend who was my neighbor all from baby to teenager, and rarely any of us went to school alone or anywhere alone. I had not left the home or my family often, except for football camps sometimes with the whole team with me of course. I was pretty shy and comfortable, I did not like big changes then. Nevertheless, I got a big change. The ”nightmare” that happened to me as a trenager. And that moment caused wounds for years afterwards, but on the other hand.. it and I created the one I am today, the strongest and bravestest version of myself.

After my eating disorder, after the escape to Sweden where I was in the clinic mostly alone or with the other patients, after that…it was my turn to BLOOM, and change. I wanted and could not resist exploring life. I wanted to see and feel the world and myself. I started immediately.

It was not a day without an excitement. I had been close to death and I never wanted to feel that feeling again, having lived without a meaning in life or without any experience.

So I started traveling alone, everywhere. I had to struggle with my own freedom, my own respect and independence several times. I never asked for permission and very few times for help, I wanted to do and explore it all myself. Primarily to prove to myself but also to my parents, that I could survive on my own and to give me,my family space.

I fell down but got up for each time and I grew up for every moment. I never gave up. Even if I wanted to, a lot of times and I even tried to, but somewhere inside me I knew I was worth more. I could not hurt me more than I already had. Usually it was because I was dissapointed, and always asked ”what’s wrong with me” <— It was not me it was wrong with. It was only the wrong place to be. So I knew deeply, weakly that I could not treat me this way and hate me all my life just because someone, some place did not like me. Just because I did not fit in somewhere. Just because it was not my moment. Just because someone did not se the whole person I was, someone that judged me only for my look or appearance. Because I thought the world and my loved ones would be happier without me, that they would have an easier life without me, but deep inside I knew I was worth more and that who cares about those things..It does not matter if anyone don’t like me or if I do not get that job. I will get that job that want me for who I am and I don need any person that does not accept me for who I am. I will not try to change myself anymore, I told myself. Never. I am good enough. Why would I be less worth, even if I am not as good at something or as perfect as someone else, I am still the same worth as every else. Thank god that I failed on giving up and that I learned to respect myself, otherwise I would not be here today. And I am happy for that, because I have lived, shared and met the most beautiful people, moments and experiences. And I still do.

… Anyway, even though every breakdown I grew up to the person I am and became the physically strongest version of myself.

I understood what I wanted and what I did not want in life. I understood what matters in life. And does not. I learned that nothing matter as long as I don’t love or feel happy myself. What I needed to love myself.

It was a long journey with a long struggle to just learn to accept and respect myself.

You should not change yourself just because you do not fit in or something goes wrong, it’s not you who should change, but it’s just not the right time for you, the right place, or the right person. You do not have to look/ be like someone or the social tells you to.

You will understand more and more.. after every independent decision you make for yourself (thah comes from your own heart) what you really want and what’s worth it, why something happened.
You will stop caring so much about things that do not matter tomorrow, today or after a hundred years.

Sometimes it feels that it’s the whole world, but there is so much worse things and the most critical person you will ever meet is YOU..-> Until you promise that you will never stop respecting yourself. When you decide that no one is allowed to change you or your expressions. You’re unique as you are, learn to love all your mistakes and flaws that do not even exist when you finally love them.

Today I love being alone. Being alone does not mean feeling lonely or boring. I can have fun on my own. I can do just as much, if not more (!!) when I am alone as with friends.

I do not need acceptance from others or the outside to enjoy life and myself.
I am myself, I can and will and will not change myself, just for someone else.

Be your own beautiful beauty. Be yourself. You are unique.

 

I finally love myself enough to realize that another person is not the solution to my happiness.


I believe people who always need to have other people around them are afraid.  They’re afraid of being alone and facing their issues.  They’re afraid to be alone with their own thoughts because their thoughts don’t reflect who they truly are.  I believe people who are afraid of being alone don’t know themselves.  They don’t know who they are.  But the good news is that it’s easy to find out who you are if you’re willing to face the idea that you may not really know yourself as well as you think you do.  The first step is simply being aware that you don’t know yourself.  And then taking steps to get to know yourself.

Once you know yourself, you start realizing that you deserve to do the things you love.  You must do as many things as you love in this lifetime.  Make it a priority.  This is why I also believe your work should be your passion.  You have to love what you do for a living, you know?  If you do, there’s a passion behind your work and a drive to get out of bed when you wake up.  And that passion spreads because people sense you’re loving what you do and you’re good at your job because you’re excited about doing it.

How does knowing yourself relate to being comfortable in your aloneness?  Well, once you know yourself, you start feeling confident about being alone, because you know who you are.  When you know who you are, you start loving yourself, and when you love yourself, you start loving to be alone with yourself.  Then there’s no fear in being alone because fear cannot exist when there is love.

Be alone.  Enjoy your own company.  Be confident and see the beauty in aloneness.  There is strength in being alone.  There is strength in the silence of aloneness.  There is strength in seeing yourself for who you truly are, in looking in the mirror and telling yourself: ”Hey. I love you.  I appreciate you.  I love being with you.”  
 


When you’re comfortable with being alone, then you can be with other people in a healthy way and never be afraid when the time with those people comes to an end.  Fear in aloneness prevents love.  And the goal is to love yourself completely, unconditionally, whether you’re loving yourself while alone or loving yourself when with other people.

Be happy when you’re alone.  Be grateful for that time with yourself.  It’s your chance to break free of the fear associated with aloneness and being alone.  But remember, that fear isn’t real.  What’s real is love.  The love you have for yourself.  And then, when you finally love yourself, then you’re ready to love others.   

Swedish:

Bästa tiden för mig är ofta då jag är ensam. Jag behöver ingen annan för att få mig att känna mig trygg eller lycklig. Men jag tror också på att ingen, samt jag själv, inte skulle må bra genom att vara ensam resten av mitt liv. Miljön, personerna jag umgås med är viktiga, att dela med sig kärlek. Men före allt annat, före du kan låta någon älska dig, måste du lära dig själv att också göra det, för den du är.

Jag är yngst i familjen och jag som 13 åring var van med att alltid ha familjen runt omkring mig, också min bästa vän som varit granne med mig ända tills vuxen och det var sällan någon av oss gick ensamma till skolan eller någonstans överhuvudtaget. Jag hade inte lämnat hemmet och familjen ofta, förutom på fotbollsläger ibland med hela fotbollslaget med mig såklart. Jag var rätt blyg och bekväm, gillade inte stora förändringar då. Ändå skedde det den stora förändringen och händelsen som skapade sår i flera år efteråt men som däremot skapade mig till den jag är idag, den starkaste och kanske modigaste versionen av mig själv.

Efter min ätstörning, efter flykten till Sverige där jag var inlagd i ätstörningskliniken och spenderade mest tid med mig själv och de andra patienterna, var det min tur att blomma ut. Jag ville och kunde inte stå emot att utforska livet, världen och mig själv. Direkt satte jag igång, det var inte en dag utan spänning. Jag hade varit nära döden och jag ville aldrig mer känna den känslan, att ha levt utan mening i livet, utan att ha upplevt något.

Så det blev resor, ensam, överallt. Jag fick kämpa med min egen frihet, egen respekt och självständighet flera gånger. Jag frågade aldrig om lov och väldigt få gånger om hjälp, jag ville ju själv. Främst för att bevisa till mig själv men också kanske till föräldrarna, att jag klarar mig och för att ge mig och familjen utrymme.

Jag föll ner men steg upp för varje gång och jag växte. Jag växte som person och blev den fysiskt starkaste personen jag är idag, jag förstod vad jag ville och vad jag inte vill i livet. Jag förstod vilka saker som betyder och vilka saker, personer och meningar inte betyder alls för mig längre. Vad jag behövde för att kunna vara lycklig en dag. En lång resa med en lång kamp på att bara acceptera sig själv och respektera sig själv mest. Du ska inte förändra dig själv bara för att du inte passar in eller något går fel, det är inte du som ska ändras utan det är bara inte rätt tillfälle för dig, rätt plats, rätt person. Du behöver inte leta. Du kommer förstå mer och mer för varje självständigt val du gör för dig själv, från ditt eget hjärta, vad som du vill egentligen och vad som är värt det, varför något skedde och sluta bry sig så mycket om saker som inte spelar någon roll om hundra år. Eller just nu. Kanske det känns ibland att det är hela världen, men det är det inte, det skes värre saker och den mest kritiska personen du kommer möta kommer vara du själv, innan du lovar att aldrig mera sluta respektera dig själv och besluta att ingen har rätt att vilja förändra dig eller dina uttryck. Du är unik för den du är, lär dig älska alla dina misstag, brister och sämre sidor som inte finns till då du äntligen gör det.

Idag älskar jag att vara ensam. Att vara ensam betyder inte att man känner ensamhet eller är tråkig. Jag kan ha hur roligt som helst i min egen närhet. Jag kan göra precis lika mycket, om inte mera(!!) då jag är ensam som med vänner.

Jag behöver inte acceptans från andra eller världen utanför för att trivas.
Jag är mig själv, jag kan och vill och ska inte förändra mig själv, bara för någon annans skull.

Var dig egen vackra vackerhet. Var dig själv. Du är unik.

Alla blommor är vackra, alla ska och behöver inte vara rosor, även de som växer långsammast och som ogräs, är lika unika och speciella, värda som alla andra blommor. Du är din egen färg, form och flatterhet. Älska dig för det.